Fantastisk flygning med gäss

Nu kommer elflyget

Eldrivna flygplan är framtiden, tror Skypes grundare Niklas Zennström. Genom sitt riskkapitalbolag Atomico har han investerat i ett tyskt företag som utvecklar en “flygande roadster”.

Planet, som drivs av dussintals små propellrar, är stort som en personbil, har plats för två passagerare, och startar och landar vertikalt. Topphastigheten är 300 kilometer i timmen och planet kan flyga 300 kilometer mellan laddningarna. Eller rättare sagt: Det är Lilium Aviations ambition. Samtidigt ska man ha klart för sig att företagsledningen inte består av drömmare – European Space Agency är också inblandade.
Läs mer HÄR

Flygfilm!

EAA

Jag läser EAA-nytt. Det är hemmabyggarnas egen tidning som uteslutande handlar om flyg, flygplansbygge och allt däromkring. Det är en skön känsla att sätta sig i bästa fåtöljen, rätta till lampan och läsa långsamt, bläddra fram flygsida efter flygsida.
Jag tror också att man mår gott som människa att helt få grotta ned sig i ett intresse, en hobby. Att låta tanken flyga... och få landa någon annanstans.

Ett flygarliv, del 4

Jag är i Borlänge. Där flyger jag på Dala Airport med SE-VKS som är en EV-97 Eurostar och den ägs av Borlänge flygklubb. Jae, jag flyger inte helt själv men jag flyger i alla fall. Bredvid mig sitter A som är min flyglärare. Det är spännande, givande, utmanande, svårt, lätt och frustrerande. Många känslor blandas med starka upplevelser. Idag har vi flugit drygt två timmar. Jag har fått öva olika saker; svängar, vikning, hålla fart och höjd, klaffens funktion, motorplané, vingglidning etc. Min flyglärare säger att det går bra och om vädret är OK imorgon kl 07.00 så ska vi redan börja med start och landning. Där kommer jag att hålla på länge... just de momenten är de svåraste och viktigaste att kunna.
Sigurd Erik, Viktor Kalle Sigurd.

Idag blev det en teoridag. Vår plan var att börja flyga om morgonen, men strax före klockan sju ringde flygläraren A och meddelade att det var för dåligt flygväder. Kl åtta började så vår teorigenomgång med olika regler för flygning, vad som gäller inom kontrollzon och TMA och andra regler som finns. Kring lunch så stabiliserades läget något och vi gjorde ett försök att komma iväg en sväng. Men redan när vi taxade ut till start så börja det regna och sikten försämrades. Vi startade och flög två varv så att jag fick känna på att hur det är att ligga i varvet lite. Det blev bara 12 minuters flygtid innan det drog igen och blev mer svårt att flyga men det var kul att komma upp i luften. Flyglärare nr 1, R som sköter all teoriundervisning säger att det är det sämsta vädret under en skolflygvecka han någonsin upplevt... Vi hoppas på bättre väder imorgon och framförallt till helgen.
Sigurd Kalle Sigurd, fullstopp.

Denna dag kan sammanfattas på många olika sätt. Nio timmars bilkörning och två timmar och en kvars flygning med 17 starter och 17 landningar är ett sätt.
Äntligen fick jag bra flygväder här nere i Borlänge under min andra vecka. Första veckan för några veckor sedan så var det inte så bra, men idag så blev det en riktigt fin kväll. Det blev först lite allmän flygning för att hitta flygkänslan igen och sedan blev det hårdkörning med starter och landningar. Det går väl bättre och bättre. Ett litet handikapp har jag väl eftersom jag inte sovit en hel natt då jag steg upp före fem i morse. Men jag lyckades väl skärpa till mig så att det blev några hyfsade starter och landningar. Efter varje flygning så är det en del pappersjobb. Det ska skrivas i böcker och loggas flygtid. Och jag fick äran att flyga den 1000:de timmen av Eurostaren. Det var ju lite kul, ändå.
Nu är jag lagom trött och alldeles uppfylld av mitt flygande, min flyglärare, det vackra Dalarna och min resa. Om jag kommer att sova gott vet jag inte men det finns goda förutsättningar. Eller så fortsätter jag att flyga i min säng och kommer aldrig att landa i sömnen.

Fältet tinar

Vårt flygfält håller som bäst på att tina fram. Två dagars rejäla plusgrader kring 10-gradersstrecket

har gjort sitt. Och när solen väl får fäste i asfalten så går det fort. Det känns hoppfullt. En del flygare vill dock inte ha asfalt då de har skidor på sina flygplan. Då finns det fortfarande snö på sidan om asfalten och kommer säkerligen att finnas i minst en månad till. Kanske är detta den bästa tiden då det är både barmarksföre och skidföre.

Ett flygarliv, del 3

Under ungdomstiden så kom det fram flera modellflygplan. Jag var produktiv och byggde och flög dem alla. Kvaddarna blev färre och färre och jag njöt av att se dem i luften från drömmen vid byggbordet till den första pirriga starten och vidare att testa alla gränser i lufthavet. Jag minns Snoopy med en OS 30, Josefin med en OS 40, mina många konstflygande modeller; Curare, Kephir då vi tävlade och flög "multi". Jag och C som åkte ned till Linköping på SM, flitigt tävlande i "sport populär" runt om i Norrbotten och Västerbotten, Johanna på flottörer, Cub på flottörer och skidor, medlemskap i Skellefteå RFK, över 200 tävlingsheat i Aircombat med två deltagande i SM utöver landet, den första bensindrivna modellen med en Jonsereds motorsågsmotor på 2,35 i spännvidd, flygfoto med min stora Nikon, nattflyg med Cub med lampor monterade, skolflyg under många timmar, inomhusflyg i sporthall och start av eget företag; Leifs Hobby 1994.
Som du förstår så finns det åtskilligt att skriva och minnas mellan alla dessa rader. Det är ett 45-årigt modellflygsutövande som berikat mitt liv på många olika sätt och nu är vi framme vid sommaren 2006 då drömmen att flyga själv blev verklighet.
Sommaren 2006 kom jag själv upp i luften. För den som inte hållit på med flyg kan den längtan kanske te sig som en aning konstig men för mig har den funnits hela tiden. Jag har flugit förr. Inte bara SAS utan även mindre flygplan. Först segelflyg sedan Caribbean, Cub, Cherokee, Eurostar. Många timmar i brandflyg i Cherokee, Cub på flottörer och skidor och Eurostar med kompisar.
Men att flyga själv hade jag inte gjort. Kompisen P hade redan tagit sin licens och jag var nog inte så sugen i första taget. Men längtan kom när jag sett dem flyga så jag anmälde mig till en kurs på Långnäs. Under en mycket intensiv kursvecka fick vi testa på att balansera med skärmen, testa backglid på Vallsberget som resulterade med ett besök på akuten som jag kunde lämna under natten med 18 stygn i låret. Dagen efter tog jag det lite lugnt men efter det kunde jag vara igång för fullt och fick göra två EK-flyg en tidig morgon i juli. Det var skräck och eufori i en salig blandning och efter en halvdålig landning ville jag bara upp igen.
Under åren som kom så blev det både mer skärmflyg och även mindre. Faktorer i livet gjorde att längtan inte riktigt infann sig samt att det krävs teknik och rätt så god fysik att orka starta med en 40 kilos motor på ryggen.
Under de åren så kom även mitt flygfält i bruk; Blåslanda. Eget flygplan och eget flygfält.

Långnäs augusti 2011. Foto; Bo Häggkvist