Ett flygarliv, del 4

Jag är i Borlänge. Där flyger jag på Dala Airport med SE-VKS som är en EV-97 Eurostar och den ägs av Borlänge flygklubb. Jae, jag flyger inte helt själv men jag flyger i alla fall. Bredvid mig sitter A som är min flyglärare. Det är spännande, givande, utmanande, svårt, lätt och frustrerande. Många känslor blandas med starka upplevelser. Idag har vi flugit drygt två timmar. Jag har fått öva olika saker; svängar, vikning, hålla fart och höjd, klaffens funktion, motorplané, vingglidning etc. Min flyglärare säger att det går bra och om vädret är OK imorgon kl 07.00 så ska vi redan börja med start och landning. Där kommer jag att hålla på länge... just de momenten är de svåraste och viktigaste att kunna.
Sigurd Erik, Viktor Kalle Sigurd.

Idag blev det en teoridag. Vår plan var att börja flyga om morgonen, men strax före klockan sju ringde flygläraren A och meddelade att det var för dåligt flygväder. Kl åtta började så vår teorigenomgång med olika regler för flygning, vad som gäller inom kontrollzon och TMA och andra regler som finns. Kring lunch så stabiliserades läget något och vi gjorde ett försök att komma iväg en sväng. Men redan när vi taxade ut till start så börja det regna och sikten försämrades. Vi startade och flög två varv så att jag fick känna på att hur det är att ligga i varvet lite. Det blev bara 12 minuters flygtid innan det drog igen och blev mer svårt att flyga men det var kul att komma upp i luften. Flyglärare nr 1, R som sköter all teoriundervisning säger att det är det sämsta vädret under en skolflygvecka han någonsin upplevt... Vi hoppas på bättre väder imorgon och framförallt till helgen.
Sigurd Kalle Sigurd, fullstopp.

Denna dag kan sammanfattas på många olika sätt. Nio timmars bilkörning och två timmar och en kvars flygning med 17 starter och 17 landningar är ett sätt.
Äntligen fick jag bra flygväder här nere i Borlänge under min andra vecka. Första veckan för några veckor sedan så var det inte så bra, men idag så blev det en riktigt fin kväll. Det blev först lite allmän flygning för att hitta flygkänslan igen och sedan blev det hårdkörning med starter och landningar. Det går väl bättre och bättre. Ett litet handikapp har jag väl eftersom jag inte sovit en hel natt då jag steg upp före fem i morse. Men jag lyckades väl skärpa till mig så att det blev några hyfsade starter och landningar. Efter varje flygning så är det en del pappersjobb. Det ska skrivas i böcker och loggas flygtid. Och jag fick äran att flyga den 1000:de timmen av Eurostaren. Det var ju lite kul, ändå.
Nu är jag lagom trött och alldeles uppfylld av mitt flygande, min flyglärare, det vackra Dalarna och min resa. Om jag kommer att sova gott vet jag inte men det finns goda förutsättningar. Eller så fortsätter jag att flyga i min säng och kommer aldrig att landa i sömnen.